Vänskap

Nu när jag är inne på ämnet vänner, ploppar lite tankar upp.

Vänskap kan vara ganska komplex och ibland kan det vara svårt att dra gränser mellan olika grader av vänskap. Ytligt bekant, bekant, vän, nära vän, bästa vän.
Vänskap är lite som ett kärleksförhållande, vänskapen måste vara besvarad för att gälla. För jag kan tycka att du är min bästa vän, men om inte du tycker att jag är din bästa vän, hur blir det då? -Konstigt.

Måste en nära vän eller bästa vän vara en lång vänskap? Eller kan den vara ny?
Det var lite lättare när man var barn, då kunde man byta bästisar lite som man kände för och utan några konstigheter. Det var enkelt och spontant,"-Ska vi vara bästisar?" och så var det klart.

Vänner kommer och går genom livet och det är oftast  i de allra svåraste händelserna i livet som prövar vänskapen. Lika viktigt att vännerna finns i livets svåra stunder är det att de finns i vardagen, tycker jag. Tiden mellan mötet kan varierar men vänskapen är det samma. Att kunna dela både roliga och jobbiga saker är väl något som vänskapen bygger på, eller?

Min vänskapskrets är ganska snäv. Jag känner många, har en del vänner och få nära vänner.
Jag tror inte jag har någon kontakt med de som var mina barn- och ungdomsvänner... inte annat än på facebook.
Tror att det till stor del beror på att vi så tidigt valde helt olika liv. Jag valde familjelivet ganska tidigt blev sambo vid 18 år och mamma vid 21 år, och där tror jag vägarna skildes.
Nu har andra guldkorn tagit plats i mitt liv.