Hej då 2011!

Äntligen är det sista dagen på detta år. Det har varit ett ganska dåligt år för mig, som jag kämpat mig igenom på olika vis.
En pressad första termin på högskolan som satte mina nerver på prov, men jag tog mig igenom. Känslan av att aldrig räcka till för familj, skola eller mig själv. Sorg och saknad har gjort sig extra påmind när livet i övrigt varit tufft. Vi har fått känna på arbetslöshet och kämpat oss fram på en A-kassa och ett studielån. En tuff höst med en liten kille som ständigt varit sjuk och hostat så jag på allvar trott att han skulle gå sönder. Ångest och oro har avlöst varandra under hela detta året. Krav, prestationsångest och panikångest, oro, rädsla och hjälplöshet allt i en enda soppa.
Trotts att det varit ett enormt tufft år har jag ändå lyckats prestera en del, jag har tagit mig igenom första året på min utbildning, jag har tagit tag i min träning. Jag har gjort mitt bästa för att vara en så bra mamma och sambo som möjligt även om det vissa dagar känts värdelöst. Men trots allt jobbigt har jag tagit mig fram och igenom denna tid. Nu hoppas jag på ett bättre och lite lättare 2012.


För att nämna något lite roligt som sett i år så vill jag skryta om mina små söta. M som lärt sig både cykla och simma. D har gått från talvägran till pratkvarn.
Sen finns det lite andra godbitar som jag håller för mig själv.

En vy från ovan

Sitter på loftet och njuter av utsikten.

Han är allt duktig min käraste som byggt detta till mig.

Vad är det för fel på mig? Varför är jag alltid trött?

Julafton

Familjen myser ner sig i soffan och tittar på Mysteriet på Greveholm. Tidernas bästa julkalender. Barnen är lugna och harmoniska och jag gillar detta. Hoppas dagen fortskrider i samma anda.

GOD JUL!

Det jävlas med mig

Det passar sig ypperligt med en liten förkylning så här dan före doppade dan. Eller inte! Har så ont i halsen och tung i skallen är jag. Men bit ihop och gör klart inför morgon dagen.

Tänkte göra julgodis med grabbarna idag men insåg att jag glömt handla vissa saker, vi som ändå handlat två gånger i veckan. Dessutom tog lilleplutts välling slut nu på morgonen och det lär inte bli någon höjdare i kväll när han ska sova. Så lika bra att ta sig till affären och slå sig fram bland alla andra galna och stressiga människor som inte heller har haft framförhållning och handlat innan jul.

Fick igår samtal från möbelaffären där vi beställt sängar till killarna som de skulle få nu i julklapp. Ett problem hade uppstått, bara EN säng hade kommit och leverantörerna hade julstäng nu så troligen kommer nästa säng först v 3. Skit trist. Och ett delikat dilemma för oss, vem ska få första sängen? Eller ska vi vänta in nästa? D har ingen säng och M blir sur om inte han får först. Kanske lika bra att vänta...

Jag borde gå och lägga mig med täcket upp till öronen och sova till julen är över. Varför känner jag alltid så? Julen är krav fylld och man ska tillfredsställa alla och glömmer bort sig själv. Dessutom gör saknaden än mer ont i dessa tider.
Ge mig nytt år och ny vardag!

5 dagar kvar

Julen närmar sig med stormsteg. Men jag ska berätta en hemlighet. Jag är inget stort fan av julen. Varje år gör jag mitt bästa för att finna julstämning och julro men den infinner sig inte så som jag hoppats. Istället fylls jag av inre stress och en gnutta ångest. Trotts att att vi detta år inte har speciellt mycket vi ska förbereda och julklapparna är klara finner jag inte ro.
Men det är väl bara att bita ihop och ta sig igenom denna jul också.

Håller humöret uppe för barnens skull och igår blev granen klädd och vi besökte Nisse-jul.

Får man det?

Ibland önskar jag att min kropp krävde mindre sömn. Är urtrött nu och har bäddat ner mig med D intill. Myspys!

Men får man lägga sig kl 20 när man är "vuxen"? Men en tuff arbetsvecka, en gnutta julstress och barn som varit sjuka sätter spår...

God natt!

Trööööött

Det är inte mänskligt att klockan ringer 4:40 när man inte fått sova. D har hostat som en tok i natt. Tror mest att det beror på att han var arg i går kväll och troligen inte fick i sig full dos medicin. Jobbigt har det varit iallafall.

Nu ska jag snart palla mig i väg till min praktik på csk.

Kattsands problem fixat!

Har fått lite tips om kattsand och tackar så hjärtligt för det. Har nu upptäckt Ever clean, den är toppen. Dyr men varar länge, luktar inget och är lätt att rengöra.

Nu finns bara problemet med att vi får sand på golvet, har köpt ett kisshus och lagt en dörrmatta framför för att minimera, gissar att vi får leva med den sand som nu återstår. Katten tvättar ibland av fötterna i vattenskålen och jag vet inte om jag ska se det som bra eller dåligt.

Dagens kreaktiviteter

Jag och barnen har skapat ett. Käraste har skapat ett, gissa vem som gjort vad :)

December

Så var vi inne i december månad, den stressiga jul månaden. Men jag tänker inte stressa i år, julklapparna är så gott som klara, julpyntet hyfsat på plats och barnen har fått sina julkalendrar, gjorde det bekvämt och köpte färdiga paketkalender med playmobil. Helt perfekt tänkte jag och hade glömt hur det var förra året. När man öppnat en lucka vill man öppna alla (gäller främst lilleplutt) när det inte är tillåtet blir det ett vansinnes utbrott som inte är att leka med. Varför minns jag alltid detta fenomen för sent? Bortskämda ungar som bara vill ha mer och mer. Men M är nu mogen för det och väntar smält på nästa lucka. Men D har redan lyckats få tag på M:s och öppnat någon för mycket lika så har han gjort så på sin egen... Ja orkar inte kriga om det varje dag. Måste hitta ett fungerande sätt att få hyfs på dessa trotsutbrott för inte är dom så spännande.

Tips?

Varje liten by har sin egen Krösa-Maja...

... så även vår.
Åter igen har vi varit samtalsämne. Undrar om det pratas lika mycket om alla andra som det verkar pratas om vår familj. Gissningsvis; ja. Eller är vi väldigt spännande...
Har människor inget annat för sig än att ta reda på vad grannskapet och alla andra sysslar med?

I veckan var vi på ett läkarbesök med vår son inför en kommande operation. Och redan samma dag (eller var det dagen efter) fick svärmor frågan om M var opererad. Var på hon svarade att det var han inte. Men det hade minsann Krösa-Maja hört för det hade den sagt till den osv. Svärmor förklarade med viss tveksamhet att operation troligen skulle ske först nästa år. Genast kommer frågan om vad? Allvarligt talat, vem fasen har med det att göra? Det är dessutom en ganska privat operation som ska göras och de som inte är direkt involverade i vår son har faktiskt inte med saken att göra. Om inte han eller vi berättar det själva.
Hur man kan vara så förveten? Att dessutom dyka på svärmor med privata frågor om vår familj. Jag har lite svårt att förstå hur man tänker där.