Varning för kaninen!

Tänkte att jag skulle presentera eller kanske snarare varna dig för vårt ulliga, gulliga lilla husdjur som inte alls är så söt som hon ser ut. Hon heter Pärlan men borde snarare fått namnet Morran eller kanske "inte-halsband" som Äldsta sonen M sa när han var liten och inte kom på vad det var hon hette.

Pärlan är en kanin av rasen Lejonhuvad dvärgvädur, en ras som ofta betraktas som en mycket trevlig och social och en bra "barn-familj-kanin". Jag misstänker genast att det måste vara något allvarligt fel på vår lilla kanin. Hon är den enda kanin jag hör som morrar och fräser, hon är lätt folk ilsken och försök absolut inte sticka in handen till henne när det är matdags för då kan det sluta med blod. Igår försökte jag klappa henne lite när jag slängt in lite gräs, först morrade om på mig och slog med framtassarna men jag ville inte vika undan utan ville klappa mitt lilla husdjur, då bet hon mig i armen, förutom ett långt blodigt bitmärke blev det ett stort blåmärke som ömmar. Jag är inte den enda som utsatts för denna bitska lilla dam tror de flesta i familjen blivit bitna även mina föräldrar som brukar ha henne boende i sitt stall under vintern har fått känna på hennes tänder när de matat. För vanligtvis blir hon arg när det är mat med i bilden, som en hund kan vakta sin matskål.

Vad är det för fel på denna kanin? Jag har haft ganska många kaniner under min uppväxt men aldrig en argsint.

Och andra sidan har vi i min familj haft en hel andra djur med lite ovanliga beteende. En hund som inte kunde simma (trodde det var en medfödd begåvning hos hundar) men hon blev väldigt stolt när hon fick gå till sjön för att bada iförd en simdyna, (ja du vet en sådan man har runt magen med två gula flytdynor på ryggen).
En annan hund är den största klantskallen vi skådat, kan inte hoppa upp på något utan att först en gång trilla baklänges ner igen eller fastna på hälften. Råkar ut för både den ena och andra olyckan utan att bli speciellt påverkad, segare krake får man leta efter. Jag menar om man spelar boll och plötslig tar sparken som bollen skulle ha rakt i huvudet och flyger in i häcken och blir hängande där, kommer loss och vinglar lite sen jagar bollen igen som inget hänt. Bra men är det normalt? Denna hund är nog odödlig för hon har överlevt det mesta.
Vi har haft hundar och katter som varit bästisar, hunden har burit katten med hela huvudet i munnen och sprungit som en galning men katten har uppenbarligen gillat det då det ständigt återkom till hunden (samma hund som bar simdyna). Kaniner som sprungit lösa på trädgården och kommit när man ropat, dessutom var hans bästa vän en anka.
En lammunge låg och sov i hundkorgen och var tvungen att ständigt ha sällskap av någon sittande på kökssoffan mellan sömn och flaskmatning.

Listan med konstiga djur kan göras lång och helt plötsligt börjar jag fundera på om det kanske är djurägarna som är lite konstiga...
Det som dock skiljer de flesta andra djur mot vår kanin är att de alla har varit glada djur som verkar trivts med tillvaron.